Historielektion: Världens kortaste krig

Ibland kommer Folkbildaren in i mig, jag blir alldeles varm i kroppen och skägget växer ett par decimeter.  Min röst förändras och låter som i en journalfilm från 1942. När Folkbildaren infinner sig i min kropp vill jag lära och lära ut, jag vill att informationen ska få vingar och flyga ut till alla människor, stora som små.

Idag tänkte jag berätta för er om det Anglo-Zanzibariska kriget, världens kortaste krig.

Året är 1896, skådeplatsen är Zanzibar, en ganska liten ö utanför Tanzanias kust.

Där är Zanzibar!

Sultanen, Sayyid Hamid ibn Thuwayni, har just dött. Då stiger hans brorson upp på tronen och likt en treåring som vill ha Daimstrut så pekar han på Zanzibar och säger:

- Oj vilken fin ö, den vill jag ha. Nu är den min.

Detta tycker inte Storbritannien om, de vill ha dit en annan sultan. Någon som är lite mer vänligt inställd till kolonialism. Så, det uppstår komplikationer. Jag gissar att meningsutbytet lät ungefär såhär:

- Hörru, du får gå ner från tronen. Vi har redan lovat en annan kille att han ska få sitta där.

- Nä, jag sitter bra här, jag är sultan nu. Så det så.

- Okej, men om vi säger såhär... Gå ner från tronen, annars så bombar vi skiten ur din lilla rövlort till ö. Du får två dagar.

- Fakk Joo! sa sultanen och la på.

Storbritannien, som inte gillar att få fingret, gjorde slag i sak och skickade fem av sina modernaste slagskepp och kryssare till Indiska oceanen, utöver det även 1000 soldater.

Brittisk kryssare, St. George, stället siktet på sultanens palats i Zanzibars huvudstad

Två dagar gick, den nya sultanen satt kvar. Engelsmännen börjar skjuta på sultanens palats med allt de fem krigsskeppen förmår. 38 minuter och ett trasigt slott senare så hissar sultanen den vita flaggan. Världens kortaste krig är till enda.

Förluster Zanzibar: 500 döda. 3 slagskepp, 1 palats.

Förluster Storbritannien: 1 skadad.