Ysterhetenkrönikan presenterar: Att sadla om efter att man varit Chef för en militärjunta.

Historien om Raoul Cedras är en intressant en. Född 1949 på Haiti, ett land med mer kupptitlar än Bayern München. Uppväxt under en trevlig pittoresk familjediktatur var det ju svårt att inte välja en yrkesbana som militärofficer om man verkligen vill bli någonting; vilket var exakt vad Raoul gjorde.
Utbildad av amerikanska trupper blev han vald att hantera säkerheten under valet på Haiti '90-'91. Detta visade sig i efterhand inte så smart eftersom Raoul, pålitlig som han är, hjälpte till att störta den första demokratiskt folkvalda presidenten strax efter valet. Därmed blev han de facto befälhavare över Haiti på grund av hans position i armén.

Cedras var dock ingen dum diktator. Han föredrog att ha andra politiker som officiella presidenter medan han själv stod bakom den egentliga makten. Under hans tid som diktator över Haiti ägnade sig hans styrkor sig åt att bryta mot mänskliga rättigheter, döda och våldta ett par tusen människor allt för att hålla befolkningen i schack.

Människor blir givetvis rätt lack på sånt efter ett tag så protester uppstod trots allt våld. Man protesterade mot regimen och för att den tidigare folkvalde presidenten skulle återfå sin plats. Mysfarbrorn Raoul hade ju blivit bekväm med att få som han ville, så han såg då till att slå till mot en av kåkstäderna där protesterna hade hållits. Tidigt på morgonen så gick soldater och paramilitära trupper in i kåkstaden Raboteau för att arrestera människor; även kvinnor och barn. Vissa fick ligga ned i öppna avlopp och folk som sprang blev skjutna. Det hindrade inte dessa idioter med vapen att hobbyskjuta lite på de invånare som hämtade ved till sina brasor också.
En välskött manöver tyckte man lite sådär självbelåtet med sina vapen på axeln. Dem jävlarna slog ju inte ens tillbaka!

USA insåg ju att detta inte såg så himla bra ut. Så man bestämde sig för att gå in och hjälpa. Raoul och andra  högt uppsatta i militärjuntan flydde då ur landet. Han blev senare dömd i sin frånvaro för brott mot mänskligheten, tortyr, mord och frihetsberövande.
Gamle Raoul hamnade i det närliggande Panama; det där landet med kanalen. Då hela den här militärofficergrejen inte funkat så bra för honom så sadlade han om och började sedermera jobba med datorgrafik i Panama City.

Visst är det skönt när folk har modet att byta yrkesbana sent i livet?

Inverterade Ord #11

Kontemporära Cynikers Loggbok.

Ysterhetenkrönikan Presenterar: Den moderna statssocialistens våndor.

Den store ledaren Cleeeeanin. 

Att vara statssocialist i dagens samhälle är jobbigt. För det första så hatar man lite paradoxalt överheten och ändå ska man lyckas förlika sig med tanken att man ska underkasta sig staten. Ja, för folkets bästa då... Jag tror ju givetvis inte på gud - folkets opium ni vet - men en centralisering av makten måste jag ju få lov att säga är värt den realsocialism som våra ledare ska leda oss till.

Det värsta är när jag måste kompromissa i denna vidriga kapitalistiska blandekonomi. Jag var tvungen att köpa ett Playstation 3 här om dagen. Det är hemskt beklagligt att det tog så lång tid innan denna utopiska bit av plast sattes här på jorden av oss arbetare. Om kapitalisterna inte satt käppar i hjulet för revolutionen så är jag rätt säker på att Sovjet Unionen hade producerat en PS3:a på redan tjugotalet; en riktigt Bolshevikmaskin.

Men för att uppnå konsumentjämställdhet i dagens Sverige måste jag spendera mina hårt tjänande pengar på en multimediakonsol. Min iPhone fick jag däremot subventionerad på omvägar eftersom jag köpte den när jag gick på försörjningsstöd. Leve Marx! Prisa Lenin! Länge leve Jobs!

Jag firade den segern i klasskampen med att köpa snus och folköl (ett väl valt namn till en sån uppenbar proletariatsdryck!) Inhandlade även lite hembränt för att alkoholskatten förhindrar min alkoholism och är därmed ett kapitalistiskt påfund. Den förhindrar proletariatets diktatur att råda!
Däremot kan det vara lite svårt för oss mesiga arbetare att faktiskt ta beslut själva, så vi att låta revolutionärer med ta besluten åt oss. Det är ju det mest rättvisa. Lenin, Trotsky och Castro är hyvens killar. Så länge man inte kritiserar dem. Fast det är ju förståeligt. Dem tänker ju bara på arbetarnas bästa och är sin visdom arbetarklassens stora förkämpar. De efterlever även alla militära och aristokratiska stereotyper jag beundrar; allt i folkets tjänst.
Vilka klippor.

Bill Gates och Jimmy Wales ska dock störtas. Jävla kapitalistiska fejksolidariska idioter! Vem tror den att dem är? Engels?! Snubbarna har ju inte ens skägg eller besitter några som helst aristokratiska kvalitéer. En riktigt representant för arbetarnas revolution klär sig i frack! Inget skriker klasskamp mer än en fin kostym och lite hemorrojder ala Marx!
Represtenin' the working class through anal pain, yo! På vilket sätt har Gates och Wales egentligen lidit för våra synder?

Ingen klass - bara stil.
// Den moderna statssocialisten.

Inverterade Ord #10 (Kulten om Glenn)

Det finns en samhällskonspiration. Glenn influerar allt. Han är världens egentliga härskare. Det förklaras lite luddigt i en tidigare post.
Det är därför jag dedikerat 'Inverterade Ord #10' till Glenn. I Australien har de tagit fram ett ytdesinfekterande spray som består av totalt tjugo Glenn. Kraften går inte att förnekas. Glenn tjugo dödar både salmonella och dålig lukt. DET ÄR MER ÄN VAD DIN PATETISKA GUD GÖR!

Kulten Om Glenn är alltid närvarande. Den återkommer på Ysterheten inom kort.

Ödmjuka troende själar.