Sketch: "Retardo den magnifike."

Retardo den magnifike. Han tänker, men det går inte alltid så bra.
Men han har jämt ett argument som få kan stå emot....

(Ysterhetens google-tub kanal).

Hej, hej...
Jag vill att ni ska veta en sak.
Det här: http://www.youtube.com/user/Ysterheten666/videos (Ysterhetens google-tub kanal).
(666 är coolt och därför är det med i adressen. Kanalen heter bara "Ysterheten".)

Det är värt att veta. För att det är skoj.
Och de som inte fattar det, ja... Jag vet inte.
Vad gör det er till? Förslag?
Vad gör det oss till?

Är vi bara tröga i skallen? Är vi för nördiga?

Skriver vi (Glenn) om Jacob Hellman för att irritera er andra?
Varför kan ni inte ha samma kulturreferenser som oss?
Visst måste våran värld vara mer rolig än eran? Även om det det bara är för oss?
Det gör den ju inte nödvändigtvis bättre, men ändå... Tänk vad ni måste missa.

Förutom länken till kanalen så får ni detta sample (Om det gillas finnas det ett antal till videor där):



Det är en sån där typisk Ysterhetengrej som bara de som fattar det som fattas bör, bör fatta. Fatta bördan, för att fatta är en börda, börda som bör fattas, fattas mig inte.
Fattas du bördan?

Frågor, frågor, frågor...
Ni har tappat kontrollen.
För att ni orkar inte förstå att alla de här frågorna egentligen är en och samma fråga.
Men vilken?
Och är den ens rolig?

Jag känner mig dryg när jag skriver sånt här.
Det är lite lustigt.
För att jag ämnar inte att vara det. Men tror att folk nog tror att jag ämnar att vara det.
Det här är bara den komedi och tragik som kommer ut om jag skriver utan att tänka.
"Värdetom".
Om man kollar på det från ena sidan är det kul. Om man kollar från andra sidan så blir det... Kul? Också.

Vi hör sen.

(Läs Glenns inlägg).

Hon har ett sätt

En gång gick jag på stan. Det var en vanlig dag, solen lös. Visserligen bakom molnen, men ändå. Fåglarna kvittrade, äckliga kråkor, visst. Men det var ändå fåglar. Där på gatan träffade jag en man, han hette Jesus.

"Mitt namn är Jesus, och jag ska ge dig ett råd" sa han.

"Lyssna till livet, det är där du finner glädjen"

Oj, tänkte jag. En man som heter Jesus. Det är inte ofta man träffar män som heter Jesus. Jag fortsatte gå, Jesus ord sjöng i mina öron, inte nog med det, den sjöng orden med Jacob Hellmans röst till musiken i "Hon har ett sätt". Orden passade inte alls in, det lät hemskt.

"Jag hatar Jacob Hellman." sa jag högt till ingen alls och fortsatte gå. Då hörde jag ett vinande och en spikförsedd planka träffade mitt bakhuvud. Jag hann inte säga något mer innan det svartnade. Död låg jag på gatan, med ingen annat än Jacob Hellman till sällskap.