En gång gick jag på stan. Det var en vanlig dag, solen lös. Visserligen bakom molnen, men ändå. Fåglarna kvittrade, äckliga kråkor, visst. Men det var ändå fåglar. Där på gatan träffade jag en man, han hette Jesus.
"Mitt namn är Jesus, och jag ska ge dig ett råd" sa han.
"Lyssna till livet, det är där du finner glädjen"
Oj, tänkte jag. En man som heter Jesus. Det är inte ofta man träffar män som heter Jesus. Jag fortsatte gå, Jesus ord sjöng i mina öron, inte nog med det, den sjöng orden med Jacob Hellmans röst till musiken i "Hon har ett sätt". Orden passade inte alls in, det lät hemskt.
"Jag hatar Jacob Hellman." sa jag högt till ingen alls och fortsatte gå. Då hörde jag ett vinande och en spikförsedd planka träffade mitt bakhuvud. Jag hann inte säga något mer innan det svartnade. Död låg jag på gatan, med ingen annat än Jacob Hellman till sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.