Den amerikanska countrytraditionen är ju som vi alla vet full av gråt och tandagnisslan, få musikgenrer har tagit konceptet män-som-sjunger-om-deppiga-saker längre än sydstatsjänkarna, vilket det ska de ha all heder för. En personlig favorit är Ruby (don't take your love to town) av den gamle helskäggslegenden Kenny Rogers. En countrylåt typ 1A, det börjar ganska deppigt, sen blir det sämre. På ett lite mysigt gråten-i-halsen-sätt. Kortfattat och lagom vämjeligt, jag gillar!
Men. Man ska ju inte gå över ån för att hämta vatten. Sverige har ju en fantastisk låtskatt av becksvart Norén-mörker och sylvass diskbänksrealism. Jag rekommenderar denna pärla från en av våra största, alla kommentarer överflödiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.